T o r v f
a k t a
Torvfakta ges
ut av Stiftelsen Svensk Torvforskning (SST), Box 61,743 22
Storvreta, Tel 018-31 46 90,Fax 018-31 47 66
Miljökonsekvenser
Torvmarker och
jämförande arealer
Dag
Fredriksson, Pirkka-Tapio Tammela, Lars-Erik Larsson
Stiftelsen Svensk Torvforskning (SST) redovisar i ett antal faktablad sammanställningar med data kring våra torvtillgångar - utnyttjande och miljökonsekvenser. Föreliggande faktablad behandlar främst de areella tillgångarna och jämförtal med övriga areella näringar samt klargör definitioner.
I Sverige är ca 1/4 eller ca 10
milj ha av landarealen täckt av torv. Det är en yta som
motsvaras av hela Norrbottens län. Hälften av denna areal
är produktiv skogsmark (Not 1,8).
Ca 6.4 milj ha av dessa torvtäckta marker har ett torvtäcke
som är mäktigare än 30 - 40 cm. Torvmarker som var för
sig är > 50 ha är tillsammans på ca 1.7 milj ha. Det
finns ca 9 200 st sådana enheter i Sverige nedanför
fjällkedjan (Not 1, 2).
Av hela den torvtäckta arealen används mindre än 7 000 ha
för energiproduktion och på högst 5 000 ha produceras torv
till jordförbättring mm. Sammantaget finns aktiv
torvproduktion på ca 150 torvmarker i Sverige och den totala
bruksarealen är ca 0.1 % av den torv-täckta arealen (Not
3).
Svensk enerigtorvproduktion har under de senaste åren varit
3 - 4 TWh ( Not 3). Denna produktion motsvarar en omsättning
på ca 500 miljoner SEK (jan 93).
Torv för odlingsändamål exporteras främst till Holland,
Danmark och Norge men även till medelhavsländerna. Den
svenska torvexporten för detta ändamål uppgick 1992 till
55 000 ton och var värd 49.8 milj SEK (Not 3,4).
DEFINITIONER
TORVMARK
Ett markområde där torvmäktigheten är mer än ca 30
-40 cm oberoende av om ytan är vegetationstäkt eller ej
(skogsteknisk och geologisk terminologi).
MYRMARK
Samlingsnamn på våta torv- eller fastmarker med ingen
eller ringa skogsproduktion. Till begreppet räknas förutom
den levande vegetationen även underlagrande döda
växtrester - torvsubstratet (Not 5,6).
Mosse
Ombrotrof myrmark - dvs dess vattentillförsel sker
främst via nederbörd direkt på ytan. Härvid tillförs få
näringsämnen (Not 5,6).
Kärr
Minerotrof myrmark - dvs dess vattentillförsel sker
förutom genom direkt nederbörd på ytan även via
översilning från fastmark samt från framspringande
grundvatten. Tillrinningsvattnet innehåller näringsämnen
och mineraler från den omgivande fastmarken (Not 5,6).
VÅTMARK
Saknar som begrepp sin exakta definition - är ett
begrepp för flera typer av vattenberoende eller
vattenanpassade system av växter och djur. Till våtmarker
räknas;
- mossar och kärr av alla slag
- vattensamlingar
- sumpskogar
- strandängar
- grunda vatten i vikar och längs stränder (Not 5).
Följande definition används i naturvårdsverkets
rikstäckande våtmarksinventering:
Våtmark är sådan mark där vatten under en stor del av
året, finns nära under, i eller strax över markytan samt
vegetationstäckta vattenområden. Gränserna för hur nära
markytan vattnet kan finnas i en våtmark varierar. I de
flesta fall kan vegetationen användas för att skilja
våtmark från annan mark. Minst 50 % av vegetationen bör
vara hydrofil, dvs fuktighetsälskande, för att man skall
kunna kalla ett område för våtmark. Ett undantag är
tidvis torrlagda bottenområden i sjöar, hav och vattendrag,
de räknas till våtmarkerna trots att de kan sakna
vegetation (Not 7).
LANDSKAPSUTVECKLING
Alltsedan senaste
inlandsisen började dra sig tillbaka från Sverige för ca
12 000 år sedan har de landskapsdanande krafter vi
fortfarande ser omkring oss varit verksamma. Landhöjning ger
landvinning vid våra norra kusttrakter medan landet numera
sjunker i söder, sjöar grundas upp och växer igen,
vågor-bäckar-älvar eroderar, skredrisken är stor i vissa
älvdalar, berghällar vittrar, jordarna urlakas osv.
Erosions- och vittringsrester för med avrinningsvattnet ut
och ackumuleras i våra sjöar och i haven.
All utvinning av råvaror i vår omgivning påverkar vår
natur. Det moderna samhället har vant sig vid utvinning av
grus, sand, berg, malm, kalk, olja, gas och kol. Inga av
dessa naturresurser förnyas och såren av exploateringen
läks inte med mindre än att vi får en ny istid eller
vulkanisk aktivitet. Detta berör tidsrymder på flera tusen
år till flera miljoner år.
Torvmarksbildning t.ex. är en process som fortfarande
pågår. Den startade succesivt allt eftersom landet
blottlagts från inlandsisen med början i söder.
Ofta har dagens begränsade utnyttjande av torvtäckta
landarealer i Sverige, främst av massmedia, framställts som
ett stort hot mot landets hela våtmarksareal.
Nybildning av torvmarker och tillväxt av
substratet-jordarten torv sker fortlöpande.
TORVMARKERNAS UPPKOMST
Torvmarker
uppkommer antingen genom att markområden försumpas eller
genom igenväxning av sjöar. Fuktälskande växter på
försumpade marker blir vid sin död ofullständigt nedbrutna
och bildar torv.
Torvmarksbildning genom försumpning är det vanligaste
tillkomstsättet i vårt land. Vid högt stående
grundvatten, källor, ogenomsläppliga jordar etc är
försumpning vanlig. Om försumpning uppkommer
"dränks" eventuell befintlig vegetation av mera
fuktälskande växter. Genom det höga grundvattenståndet
och vid en ringa omsättning av vattnet uppstår syrebrist
och förmultningen av det organiska växtmaterialet hämmas.
En ansamling av mer eller mindre förmultnade växtrester
skapas.
Spontan igenväxning av sjöar är ett annat naturligt
fenomen som i många fall påskyndas av människan genom
sänkning av vattenytor eller genom tillrinnande närsalter
från angränsande brukade marker. Igenväxningen sker
fortare i områden med naturligt god tillgång på
näringsämnen t.ex. i våra lerområden.
Vid uppgrundning och igenväxning av sjöar övergår dessa i
ett kärrstadium som är ett förstadium till en torvmark.
Sjörestaureringar har på senare år blivit vanligare och
motiveras bl a med att övergödning i jord- och skogsbruk
orsakat igenväxningen.
Vid en inventering som företogs 1917-23 av Sveriges
Geologiska Undersökning (SGU) konstaterades att från Skåne
i söder och upp till Dalälven i norr fanns en sammanlagd
torvmarksareal på ca 390 000 ha som tidigare varit sjöar
och som alltså vuxit igen på naturlig väg sedan istiden
(Not 11). Sveriges totala sjöareal är ca 3.5 milj ha (Not
10).
Torvmarksbildning är en kontinuerligt pågående naturlig
process som hittills täcker ca 1/4 av landarealen i Sverige
(Not 1).
Torv i naturligt tillstånd består av ca 8 - 10 viktprocent
organiskt material (växtrester) och resten vatten.
Nedbrytningen av växtmaterialet är en komplex och stegvis
process, som resulterar i bildandet av ett stort antal
varierande, delvis instabila humusämnen. Nedbrytningen av
växterna sker i såväl oxiderande miljö (tillgång på
syre) som reducerande miljö (utan tillgång på syre).
I det förra fallet bildas koldioxid som en slutprodukt av
den naturliga nedbrytningen och i det senare fallet även
metangas med metanbakteriers hjälp. Båda gaserna anses
bidra till den sk växthuseffekten med den skillnaden att
metan anses ha 20 - 25 ggr starkare effekt som växthusgas
än vad koldioxid har (Not 12).
Vid dikning av en torvmark sänks grundvattenytan ute på
myrytorna och den uppsipprande metangasen antas oxideras till
koldioxid i ytskiktet. En omfattande dikning av torvmarker
kan i detta perspektiv, ur s.k. växthusgassynpunkt, vara en
fördel.
JÄMFÖRANDE AREALER
Människan har
framförallt under de senaste tvåhundra åren gjort stora
ingrepp i naturen. Den ständigt pågående försumpningen
upplevdes som ett allvarligt hot framförallt mot
skogsbruket, men även mot jordbruket.
Drygt 1.5 milj ha eller ca 15% av den torvtäckta marken har
skogsdikats (Not 1).
Statsbidrag till skogsdikning i syfte att förbättra
skogsproduktion på "vattensjuk" mark har upphört
från början av 1990-talet. Detta får troligen till följd
en ökad utbredning av redan torvtäckta marker samt naturlig
nybildning av torvmarker.
Ca 0.6 milj. ha torvtäckt mark har dikats inom jordbruket.
Den dikningen var utförd redan vid seklets början (Not 1).
Den omställning som jordbruket från början av 1990-talet
är föremål för, innebär att ca 300 000 ha av vår
jordbruksmark kommer att ställas om till annan produktion.
En viss del av denna jordbruksmark skulle kunna återgå till
ett våtmarksstadium från vilken torvbildning kan
återupprättas. Detta kan ske antingen genom att underhåll
av såväl öppna som täckta diken blir eftersatta eller att
de genom aktiv hjälp läggs igen.
SKÖRD OCH TILLVÄXT
De naturliga
förändringarna vad avser torvmarksbildning och naturlig
bortoxidation av organiskt material, bl a torv, är många
gångerstörre än nuvarande torvuttag sett inte bara i ett
nationellt utan även internationellt perspektiv.
Det totala energiinnehållet i den årliga torvtillväxt som
sker i Sverige har beräknats ha ett energivärde motsvarande
mellan 12 och 20 TWh. Dessa värden har baserats på en
relativt jämn och likartad tillväxt över våra 6.4 milj ha
torvmark där torvtäcket är mäktigare än 30 cm.
Enligt Riksskogstaxeringen finns det i Sverige ytterligare
minst 4 milj ha torvtäkta marker men där torvmäktigheten
är mindre än 30 cm.
Utan att kunna presentera vetenskapligt helt säkra
tillväxtvärden, kan man på goda grunder anta att de
tillkommande 4 milj ha innebär att den årliga tillväxten
är större än 12 TWh. Översiktliga beräkningar visar på
ca 18 TWh. Volymmässigt motsvarar detta ca 20 milj m3
per år.
Högre värden på den årliga torvtillväxten kan
förväntas i framtiden då det kan antas att en ökad
försumpning av skogsmarker och på vissa låglänta
naturfuktiga jordbruksmarker leder till nybildning av
torvmarker.
Som jämförelse kan nämnas att dagens nivå, dvs ett
nyttiggörande av ca 6 600 ha torvmark ger ca 3.5 TWh
energitorv årligen under ca 20 års tid.
Ovan relaterade tillväxtvärden bör framhållas då
förnybarheten av resursen ibland ifrågasättes liksom
möjligheten att åter få en torvbildande vegetation att
kolonisera täktytan. Diskussioner om detta uppstår i varje
enskilt fall vid nyetablering av en torvtäkt och en vanlig
uppfattning är att torvutvinning orsakar "stora
hål" i landskapet som aldrig läker. Vad som i själva
verket sker i anslutning under torvtäkt är att täktytan
succesivt sänks till nivåer den haft under olika tidsepoker
efter istiden. Att efter täkt sedan låta torvtillväxten
återuppstå borde vara möjligt i de flesta fall.
NATUR OCH MILJÖ
Allt utnyttjande av
naturen innebär en viss påverkan. Torvtäkt för
energiutvinning kom att aktualiseras i anslutning till det
stora oljeersättningsprogram som utformades i slutet av
1970-talet och början av 1980-talet. Härvid fick torv som
en av flera framtida energikällor en publicitet, som
överdrev dess omfattning.
Redan tidigare, som en följd av den pågående
skogsdikningsverksamheten hade undersökningar av
miljökonsekvenserna av dikningen inletts (Not 9). Kravet på
ett bättre skydd och bevarande av torvmarker - våtmarker
förstärktes i och med det ökande intresset för
energitorvutvinning i slutet av 1970-talet. Omfattande
inventeringsprojekt av våra våtmarker och dess
skyddsvärden startade i början av 1980-talet och pågår
fortfarande. Det arbete som genomförts i syfte att inventera
exploaterbara torvtillgångar har kostat ca 5 miljoner kronor
och våtmarksinventeringen har fram till nu kostat ca 15
miljoner kr.
Av de hittills redovisade 13 färdiginventerade länen (1991)
har 1 575 våtmarksobjekt klassats i den högsta
skyddsvärdesklassen (Not 10).
I Sverige har hittills (1991) skyddats ca 3.7 miljoner ha
innefattande alla typer av mark (Not 10). Detta innebär att
inte fullt 10 % av landets totala yta har ett aktivt skydd av
något slag.
Förutom inventering av våtmarker har stora
forskningsprojekt genomförts i syfte att utröna
miljökonsekvenserna av torvbrytning för energiändamål.
Dessa projekt har delvis utförts parallellt med
miljökonsekvensprojekt för skogsdikning (Not 5).
Listan över befarade miljökonsekvenser som följd av
torvutvinning kan göras lång. Det är främst
dräneringsvattnets kvalitet och kemiska sammansättning och
dess påverkan nedströms täkterna som oroat.
Flertalet av miljökonsekvensprojekten har avslutats och en
sammanfattande avrapportering väntas inom kort. De
delrapporter som publicerats visar dock att konsekvenserna av
torvbrytning är ringa och inte alls motsvarar de befarade.
Massmedia har gärna återgivit de befarade
miljökonsekvenserna under svarta rubriker. SST skall i
kommande faktablad bl.a. redovisa sammanställningar över
vattenkvaliteer från torvtäkter där mätningar och
analyser nu utförts i mer än 10 år.
ODLINGSTORV OCH ANNAN
ANVÄNDNING
Omfattningen av vårt torvbruk framgår av de tidigare
redovisade arealer som tagits i anspråk för utvinning av
torv för såväl energi- som odlingsändamål med mera.
Att torv tidigare användes i våra ladugårdar som
strömedel är allmänt känt. Strötorvens goda egenskaper
som uppsugningsförmåga och förmåga att neutralisera
dofter används även till andra torvprodukter. Strötorv har
på nytt börjat användas i häststallar och rekommenderas
av veterinärer för hästar med allergiska besvär.
En stor marknad för torvprodukter är fritidsodlarmark-naden
där torv är en vanlig komponent i praktiskt taget alla
jordblandningar som säljs. Torv för detta ändamål säljs
också på export till olika länder i Europa.
Den torv som används för strö- och odlingsändamål har
vanligen andra egenskaper än den som används till
energiändamål. Energitorven skall helst ha en hög
nedbrytningsgrad medan strötorv- och större delen av
odlingstorvprodukterna skall vara så lite nedbruten som
möjligt. Den vatten- luft och näringshållande förmågan
samt renheten - avsaknaden av främmande ämnen är de
viktigaste egenskaperna för dessa ändamål.
Torv och mossor har i äldre byggande använts som
isolermedel. Tillverkning av isolerplattor av torv har
startat då efterfrågan på naturprodukter ökat som ett led
i ett ökat ekobyggande. Ytterligare exempel på ekoprodukter
är dambindor där pappersmassan ersatts med torv och ett
jordförbättringsmedel som kallas Ekopellets tillverkat av
bark, aska och torv.
Torv har sedan gammalt erkänt goda jonbytesegenskaper vilket
bl.a. använts vid prospektering efter malm och mineraler.
Att torvmarker tjänar som filter i våra marker och anrikar
metaller och kemiska föreningar i omlopp har fått såväl
forskare som industriföretag att närmare undersöka torv
för användning som industrifilter. I ett antal länder har
torv fått användning som substrat i biofiltersystem för
biologisk luktsanering i djurstallar, livsmedelsindustrier
och i andra sammanhang där t.ex. lösningsmedel används. I
Finland finns torvprodukter för bl.a. oljesanering
utvecklade.
SYSSELSÄTTNING
Energitorvbranschen
skapar 1993 ca 1 000 årsarbetstillfällen och betydligt fler
är delvis beroende av torvutvinningen. I strö- och
odlingstorvindustrin skapas ca 500 årsarbeten (Not 3). En
ökad sysselsättning kan förväntas inom båda
torvindustrigrenarna om marknaderna tillåts utvecklas i
sådan riktning. En expansion kan ske under kontrollerade
former och utan att äventyra våra samlade naturvärden.
REFERENSER - NOTER
(1) Hånell,B: Skogliga våtmarker i Sverige, SLU1989.
(2) Larsson,L-E: Torvtillgångar i Sverige, NE,1982:11.
(3) STPF: Torvåret 1992 samt muntl uppgifter.
(4) Svensk Tullstatistik 1992.
(5) Stenbeck,Gösta: Energitorvtäkt - tänkbara miljökonsekvenser, SNV 1985.
(6) Sjörs,Hugo: Nordisk Växtgeografi, 1967.
(7) SNV Rapport 3824: Våtmarkerna och deras betydelse. 1991.
(8) Sveriges Nationalatlas: Sveriges kartor, SNA 1990.
(9) SNV 1986: Skogs- och myrdikningens miljökonsekvenser. SNV Rapport 3270.
(10) Sveriges Nationalatlas: Miljön, SNA 1991.
(11) vonPost,L.,Granlund,E: Södra Sveriges Torvtillgångar, SGU 1926.
(12) Svensson,Bo: Klimatpåverkande gaser, STEV, Torv-89/8.