Energitorvproduktion i Sverige har nu pågått så länge att det blivit allt mer aktuellt att ytor skall avslutas och efterbehandlas.

Vilka alternativ finns?
Efterbehandlingen skall ske i samråd med myndighet och markägare. Innan produktionen skall producenten avsätta medel som säkerhet för att säkerställa en bra efterbehandling av täkten. De alternativ för efterbehandling som diskuterats är:

• Skogs- eller energiskogsodling

• Jordbruk, betesmark eller odling av olika grödor

• Grund sjö, ny våtmark

• Återskapande av myrmark med torvbildning

• Speciella åtgärder, området används exempelvis för rening av avloppsvatten, golfbana, fiskodling

Bilden: Efterbehandling till våtmark, ett år efter avslutad produktion, spontant etablerad vide och starrarter.

I många fall får kompromisser göras eftersom markägaren oftast vill ha till stånd en skogstillväxt på den tidigare torvproduktionsytan och myndigheterna vill ofta ha ny våtmark.

Bilden: Skogsodling på ca 1,5 m torv

Att man med lämplig efterbehandling kan få till stånd bra miljöer finns det flera bra exempel på. Flera av de våtmarker som finns med i Myrskyddsplan för Sverige har haft tidigare torvtäkt där den nyetablerade vegetationen i de gamla torvgravarna gjort våtmarken skyddsvärd, i andra fall har tidigare torvbruk öppnat upp vattenytor som har upptäckts av våtmarksfåglar och myrmarkerna har därmed blivit skyddvärda. Många av bilderna på denna sida visar spontan "naturlig efterbehandling" av tidigare strötorvproduktionsområden. De flesta av energitorvproduktionsområdena som togs i bruk i och med energiomställningen vid 1980-talets början är fortfarande i drift. En del av de miljöer som bilderna visar är numera försvunna från stora områden av vårt land. I södra Sverige har man till exempel dikat ut och uppodlat de flesta högstarrkärr.

Bilden: Vegetation av högstarrtyp i äldre torvgrav, Hästhagsmossen, Småland.

Arbetsgruppen har genom enkät till koncessionsinnehavarna undersökt vilka alternativ som är planerade och när de skall genomföras. Resultatet visar att beskogning är det helt dominerande efterbehandlingsalternativet. Större delen av produktionsarealen skall efterbehandlas mellan åren 2000 och 2010, det är därför angeläget att man använder de närmaste åren till att utreda teknik och konsekvenser av efterbehandling av torvtäkter.

Det är viktigt att förstå torvbildningsprocessen innan man bestämmer efterbehandlingsalternativ för ett område. Alla vårt lands myrmarker startade en gång i tiden med antingen en igenväxning av en sjö till ett kärr eller genom en försumpning av vattensjuka områden med tätande bottenlager av lera, silt eller tät morän. Igenväxningen av fornsjöar liknade det som vi idag ser i de flesta svenska slättlandssjöar. Låt vara att förloppet idag är påskyndat av jord- och skogsbrukets utsläpp av näringsämnen. Genom tillväxten av samlingen av ofullständigt nedbrutna växtdelar bildades de första torvlagren. Härvid kom också grundvattenytan att successivt höjas. Detta innebar att även områden utan ett tätande lager av exempelvis gyttja eller lera kunde utveckla en torvbildande vegetation och sedemera erhålla ett torvtäcke. Läs mera i Torvfaktabladet "Torvmarkerna i det naturliga kretsloppet".

Vid produktionen av torv sänks successivt markytan, dvs man går i princip bakåt i tiden till det tidigare stadiet när torvbildningen började. När produktionen slutförts efter ca 20-25 år efterbehandlas ytan och torvtillväxten kan på nytt skjuta fart i de djuphålor där grundvattnet ligger nära ytan och centrala små våtmarksområden återbildas. Det naturliga vore att låta myren tillväxa från dessa centrala "urmyrar". På de ytor som man skördat torv och man har otäta jordar som vissa moräner eller sand och grus kommer marken att naturligt dräneras och det är svårt eller omöjligt att få till stånd en våtmark utan att bygga dämningar. Inte föränn torven vuxit sig så mäktig från de centrala djuphålorna att den börjat breda ut sig och därmed höjer sin egen och omgivningens grundvattenyta kan man få en ny torvtillväxt på dessa områden. Därför bör man i en efterbehandling planera dessa områden för skogsbruk, eventuellt sådan skog som är tåligare mot högre grundvattenytor som ex. glasbjörk. Detta innebär att man omedelbart efter produktion inte utan speciella insatser kan få en våtmark över hela den gamla produktionsytan.

Bilden: Produktionsyta efterbehandlad till våtmark genom att dikena satts igen. Ett år efter avslutad produktion, spontan etablering av kaveldun, nate, viden och starrarter. Våtmarken var redan upptäckt av ett antal knipor, gräsänder och kanadagäss. Toftmossen, Västmanland.

Den naturliga utbredningen av torv stoppas ofta i syfte att skydda skogsmarker från "försumpning" genom s.k. skyddsdikning. Mätningar från Komosse i Småland visar att den myren sprider sig horisontellt med ca 10 cm per år vilket innebär att den naturligt växer med ca en fotbollsplan om året! (Franzén 1998). Torv, gyttjor och lera är de enda geologiska material som nybildas och tillväxer under den tid vi lever i - tiden mellan två istider.

All torv i Sverige har bildats efter den senaste istiden, hälften av arealen troligen under de senaste 2000 åren. Jämför med grustäkter som kräver en ny istid för att återbildas, bergtäkter som kräver nya bergskedjeveckningar, eller med kol och olja som kräver att stora ansamlingar av material med organiskt ursprung utsätts för högt tryck under många miljoner år för att nybildas.

Bilden: Torvtillväxten under ca 80 år i gamla strötorvgravar på Karinmossen i Gästrikland.

Spontant etablerad, gallrad björkskog på ca 2 m mäktigt torvlager, Uppland.

Igenvuxna torvgravar med god skogstillväxt på omgivande pallar.