Nedan följer de vanligaste frågorna med kommentarer om torvbrukets inverkan på naturmiljön:

1. Hotar torvutvinningen våra våtmarker - de sista vildmarkerna?

I våtmarksbegreppet ingår förutom torvmarker även sjöar, å-, älv- och sjöstränder. Av Sveriges totala landyta på ca 411 000 km² är ca 64 000 km² torvmark där torvtäcket är >40 cm mäktigt, ytterligare ca 40 000 km² är myrar eller skogsmark med tunnare torvtäcke. Ca 3 500 km² har bedömts som värda att producera energitorv på och på ca 100 km² har energitorvproduktion påbörjats. Detta innebär att det idag produceras torv på ca 0,1% (en promille) av vår myrareal. Läs mera i torvfaktabladet om "Torvmarker och jämförande arealer"

2. Försvinner växter och djur?

Ja, på de ytor där produktion bedrivs försvinner vegetationen. Dock kan produktionsytorna vidareanvändas som våtmark/sjö/skogsmark/energigrödeodling efter avslutad produktion och då i många fall bli mångsidigare vad avser artrikedom än innan produktion.

3. Försämras jakten?

Den genomsnittliga torvmarken erbjuder ringa näringsfång för djurlivet. Den torvmark som lämpar sig bäst för energitorvproduktion är vanligen en artfattig och enahanda yta vanligen i avsaknad av öppet vatten. Ett torvutnyttjande kan innebära att frodigare växter får fäste i torvmarkens kantområden och detta befrämjar jaktbart småvilt och många småfågelarter. Efter torvbruket kommer viltet att gynnas oavsett vilket återställningsalternativ man bestämmer i det enskilda fallet.

4. Försämras fisket?

Den mest allvarliga konsekvensen av torvbruk är om syreförbrukande torvsubstans och erosionsmaterial från nakna dikeskanter i mineraljord frigörs. Främst mineralpartiklar kan påverka lekplatser för bl a ädelfisk. De projekt som sedan 1980-talets början studerat dessa effekter finner att farhågorna är överdrivna och att påverkan vanligtvis är ringa. Varje torvtäkt skall enligt täkttillståndet förses med speciella sedimentationsbassänger som om de sköts väl enligt föreskrifterna fungerar tillfredsställande.

5. Förfulas landskapsbilden?

All markanvändning åstadkommer förändringar. Torvbruket öppnar landskapet, men den brukade ytan genomgår inte samma säsongsvisa förändring som ett jordbrukslandskap. Dock brukar alla torvtäkter enligt täkttillståndet föreläggas en skyddszon mot buller, damm och insyn. Efter torvbruk öppnas flera olika alternativ till återanvändning. Genom torvproduktion finns det möjlighet att "städa upp" misslyckade skogsdikningsprojekt eller gamla täktområden som lämnats åt sitt öde.

6. Åstadkommer torvbruk stora hål i landskapet som aldrig läker?

Modernt torvbruk utföres på likartat sätt som modernt jordbruk och med samma typ av fordon, det är bara en del redskap som bogseras efter traktorerna som är speciella för denna form av areell näring. Torven utvinns genom en successiv avsänkning av torvmarksytan vilket ger plana produktionsytor, lätta att efterbehandla. Grävning av torv förekommer fortfarande för framställning av torvmull, vilket ställer andra krav på efterbehandlingen. Enligt villkoren för varje täktillstånd skall medel avsättas för en efterbehandling och uppstädning av koncessionsområdet.

7. Riskerar utdikning att sänka grundvattenytan?

Ja, grundvattenytan ute på produktionsytan måste sänkas för att bärighet skall erhållas för de jordbrukstraktorer som vanligen används i verksamheten. Forskningsresultat från SLU visar att påverkan på fastmarken kring en produktionsyta knappast märks på ett avstånd av något 10-tal meter från kantdikena. T ex vid Docksmyran utanför Bräcke visade hydrogeologiska undersökningar att avsänkningen i normalblockig morän var 5 cm på ett avstånd av 20 m från kantdikena.

8. Kan utdikningen förorsaka översvämningar och ryckvisa vattenflöden?

Torvmarkerna är inga "svampar" ute i naturen som modererar vattenflöden (suger åt sig vid häftiga regn och släpper iväg vatten vid torrperioder). Genom dikningen skapas magasineringskapacitet som reglerar häftiga vattenflöden, medan en odikad torvmark vanligen är i det närmaste vattenmättad.

9. Är avrinningsvattnet surt och ökar torvtäkten försurningen i bäckar och åar?

Vattnet från våra torvmarker är vanligen redan naturligt surt och har så varit sedan lång tid och det kommer att fortsätta att "läcka" surt vatten från dessa områden i en överskådlig framtid. De flesta vattenkontrollprogram som tillkommit på grund av torvutvinning visar att pH ofta stiger efter dikning eller förblir oförändrat.

10. Kommer avrinningsvattnet att föra ut metaller m.m. i bäckar och åar?

Metaller och kemiska föreningar finns naturligt i våra marker, andelen och sammansättningen av dessa återspeglar vår berggrunds och våra jordarters naturliga kemiska sammansättning. Avrinningsvattnet uppvisar förhöjda halter av många ämnen men i förhållandevis låga nivåer. Torvens kemiska sammansättning kontrolleras innan tillstånd till produktion ges och analyser av många element bifogas torvproducentens ansökan. Om halterna av vissa ämnen är onormalt höga, kan torvproducenten efter samråd med tillsynsmyndighet komma att avstå från planerna på produktion. Detta upptäcks vanligen redan i initialskedet av projekteringen.

11. Påverkas växthuseffekten vid förbränning av torv?

All förbränning påverkar växthuseffekten, torv har dock mindre påverkan än det bästa fossila bränslet naturgas. Anledningen är att samtidigt som förbränningen av torv ger ett utsläpp av växthusgasen koldioxid, så kommer dikningen av torvmarken att innebära en minskning av utsläppen av en annan växthusgas, nämligen metan. Efterbehandling med skogsplantering binder dessutom åter koldioxid. Summeras tillgängliga värden blir resultatet att efter ca 100 år så kommer nettoeffekten att bli noll. Läs mera i Torvfaktabladet "Torven och växthuseffekten".

12. Sprids radioaktivitet vid torvförbränning?

Vissa bergarter i Sverige är uranförande och torvmarker som ligger i dessas dräneringssystem kan innehålla uran. Uran i torven kontrolleras liksom andra ämnen vid koncessionsansökan och risken för uran kan relativt väl förutsägas då vi vet var merparten av vår uranförande berggrund finns. Uran är därför inget problem. I vissa delar av vårt land finns nedfall från Tjernobyl kvar. Vid nyetablering av torvtäkter i nedfallsområden kan det översta torvlagret, där det radioaktiva nedfallet finns, avlägsnas.

13. Leder förbränning av torv till ökad försurning?

Det bror på vad man har för alternativa bränslen. Torv innehåller vanligen mindre svavel än kol och olja, men något mer än flis och ved. Svavelhalten i torv kan variera mycket mellan olika torvslag, men utsläppen minimeras vanligen i verkligheten genom reningsanläggningar. Svavelskatten bidrar till begränsningar i användningen av svavelhaltiga bränslen. Utsläpp av försurande kvävehaltiga gaser beror mer på förbränningsteknik än på själva bränslet.

14. Påverkas rennäringen negativt?

Praktiskt taget samtliga produktionsytor som öppnats inom rennäringsland har bemötts med ogillande från de renskötande samerna. Renskötselområdena i Sverige omfattar ca 15 miljoner hektar inom Dalarnas, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I regel har eventuella konflikter kunnat lösas i samförstånd.

15. Skapar askan deponeringsproblem?

Askan deponeras idag vanligen på soptippar. Askans fyllningsegenskaper och innehåll av växtnäringsämnen, främst fosfor, kalium och kalk, gör att den är en resurs och inte ett problem. Läs mera i Torvfaktabladet "Torvaska i kretslopp"

16. Störs närboende på grund av buller och damm?

Eftersom torvbrukets maskinpark kan jämställas med jord- eller skogsbrukets och genom att gifter och gödselmedel inte används torde torvbruket kunna betraktas som mindre störande för närmiljön än konventionellt jord- och skogsbruk. Dock bedrivs ett torvbruk mera intensivt periodvis under produktionssäsongen (huvudsakligen sommaren), vilket naturligtvis kan uppfattas som mera störande än jordbruk. I täkttillstånden begränsas ofta torvproduktion vid starkare vindar för att motverka dammspridning, även begränsningar nattetid förekommer om täkterna ligger nära bebyggelse.

17. Ökar brandriskerna vid torvproduktion?

Tillbud och olyckor har förekommit, men minskar i takt med ökad insikt och kunskap. Personalen på täkterna utbildas i brandskydd och kontakter med brandmyndigheterna sker löpande.

18. Utgör täkterna, med öppna diken och dammar, riskområden för människor och djur?

Vissa tillbud med älgar som gått ner sig har uppstått, men problemet är inte större än inom andra liknande verksamheter. Hägnad och skydd kring sedimentationsdammar anordnas där så behövs.

19. Spolieras bärplockning?

Den bärproduktion som eventuellt fanns innan täkt kommer att upphöra inom täktområdet. Hjortronmyrar t ex är oftast inte den typ av myr som lämpar sig för torvproduktion och plockning av tranbär är inte så vanlig i Sverige som i t ex Kanada.

20. Sker torvutvinning oreglerat?

Torvutvinning regleras genom flera olika lagar. Torvlagen, som är en variant av minerallagen ger sökanden koncession för utvinning med staten som tillståndsgivare. Den tillsammans med tillämpliga delar av Miljöbalken reglerar produktionsytans omfattning, efterbehandling efter avslutad produktion och de konsekvenser verksamheten får på kringmiljön. En Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) krävs för ett godkännande av verksamheten. Länsstyrelserna och kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar är tillsynsmyndigheter.