Vad är torv?
Torv är beteckningen på ett mer eller mindre nedbrutet växtmaterial som ansamlats i fuktig miljö. Nedbrytningen av växtdelar till torv, humifieringsprocessen, orsakas bl. a. av mikroorganismer. Torv bildas i områden där vattentillgången är riklig. Syrebrist gör att det organiska materialet inte bryts ned fullständigt.

Vad innehåller torv?
Torvens kemiska sammansättning domineras av kol, syre och väte. Variationer i sammansättning beror av bildningssätt, underlagets beskaffenhet, grundvattenflöden, nederbörd och i viss mån även inflytande av luftburna partiklar. En myrmark som har kärrvegetation erhåller vatten från omgivande marker och innehåller därmed en del av de ämnen som naturligt finns i marken runt omkring precis som all annan växtlighet också gör. I sulfidrika marker kan man få högre svavelhalter och i marker med naturligt högre innehåll av metaller kan en del av dessa återfinnas i torven. En ombrogen (nederbördsförsörjd) mosse däremot innehåller oftast mycket låga halter av ämnen från de omgivande markerna och små variationer både lokalt och regionalt. De senaste årens mänskliga utsläpp av olika ämnen återfinns i ytskiktet av torvmarken eftersom vanligen ingen vattentransport sker nedåt i en naturlig torvlagerföljd. Ofta finns ett lager med kärrtorv under mossetorven och i kantzonerna finns naturligt ett kärrparti, laggen. Nedbrytningen av torven, humifieringsgraden spelar också in och avgör torvens kemiska sammansättning, en låghumifierad torv innehåller mest cellulosa medan en höghumifierad torv innehåller olika humussubstanser. När man undersöker en torvmark inför en eventuell exploatering sker omfattande provtagning och annat insamlande av material för att undvika torvmarker med högre halter av exempelvis svavel eller metaller. För en mera genomgående analys av torvens kemiska sammansättning rekommenderas SGU:s hemsidor om torv.

Hur snabbt växer torv?
Torv började bildas i vårt land för ca 10 000 år sedan, men den huvudsakliga delen av våra torvvolymer har bildats de senaste 2 000 åren efter den klimatförändring som då inträffade och vi fick ett kyligare och fuktigare klimat. Tillväxttakten på våra myrar varierar men som ett medelvärde i höjdled brukar man räkna med 0,5 mm per år. Horisontellt finns undersökningar som indikerar en naturlig tillväxt på uppemot 10 cm per år. Denna tillväxt är dock på många ställen stoppad genom att man dikat ut laggpartier och därmed hindrat vidare spridning. Enbart den årliga tillväxten i höjdled motsvarar så mycket som uppemot 15-20 TWh. Läs mera om torvens naturliga kretslopp i Torvfaktabladet om "Torvmarkerna i det naturliga kretsloppet".

Torv, kolbalans och växthuseffekten
Frågan om torveldningens bidrag till att öka den s.k. växthuseffekten har diskuterats en lång tid. Komplicerade samband mellan kolbindning i torvmarker och dess avgivande av metangas och koldioxid samt hur detta påverkas vid dikning o dyl. är föremål för omfattande forskning över hela världen. Klassning/standardisering av bränslen ur skattesynpunkt liksom den svenska avrapporteringen i enlighet med klimatkonventionen samt bevarandeintressen ligger till grund för olika åsikter i frågan. Den kommer sannolikt att avgöras av EU då fler länder än Sverige använder torv för förbränning och ännu fler för andra ändamål såsom odlingssubstrat och jordförbättringsmedel. Torv till jordförbättring/odling oxideras ju också.